Då var det 7 november, idag har jag och Filip lyckats att ta oss en tripp till mamma och gratulera på hennes 62-års dag...   

Allt gick bra, och när de skulle sätta i själva pluggen så att hon skulle kunna prata för första gången så börjar Filip babbla med sköterskan om Tomas, det var bara för mig att försöka förklara när mamma frågade ut mig...   

Barn ÄR spontana men vissa saker som mina barn säger kan få mig att tappa fattningen totalt, hur förklarar man för en 4-åring situationen? Den genetiska pappan har inte ens frågat om hur barnen mår på 2 månader samtidigt som barnen får all möjlig uppmärksamhet från en annan vuxen man, de stora förstår men det är inte lätt för den lille...   

När Filip skulle lägga sig så ville han ha på sig "pucko tröjan" som vi inte hittade för den är inte här, efter många om och men så somnade han och nu har han vaknat 2 gånger på 1 timme och skrikit efter Tomas, jag duger inte tydligen så det är bara att försöka trösta och hoppas på det bästa...   

Själv så har jag ont från vrist till huvud och däremellan men det går över, är ganska så trött också men det är normalt... 

Funderar på om jag ska lägga mig i soffan och försöka vila lite framför tv:n innan det är dags att klättra upp i sängen???   

Tror att jag lever i ett litet lyckorus, har inte varit så här lycklig på flera år och jag njuter av det...   

Kan bara inse att mina killar är de underbaraste och jag älskar dom, även om de kan driva mig till galenskap  

Tjingeling...